”Livet Som Knalle” – Bloggen flyttar!

april 30, 2012 Lämna en kommentar

Livet Som Knalle kommer inte längre att uppdateras på den här adressen. Jag har flyttat mina funderingar till en egen domän.

Hädanefter hittar du bloggen på:

http://pellerylander.com/livetsomknalle/

Kategorier:Allmänt

T-shirt-premiären avklarad!

april 9, 2012 Lämna en kommentar

Jaha.

Då har man varit ute med T-shirtarna och gjort av med den oskulden. Även om allt inte riktigt gick till som jag hade tänkt mig det hela.

Planen var att mjukstarta på Tranemo marknad nu i lördags. Vid telefonkontakt med arrangören så visade det sig att det var fullbokat redan. Men ingen hade t-shirts, så varför kommer jag inte ner ändå, och köar in?

Ja, varför inte? Jag bestämde mig för att göra det, och drog till Bankeryd och hämtade vagnen.

Jävlar vad lååång den var! Känns som om man borde vara förste knallen på plats för att baxa in det schabraket. Och att  köa in på en gata i Tranemo kanske inte är det optimala…

Så jag ringde Calle. Frågade om det gick för sig att jag kom ner till Gustav Adolfs Torg istället. Och svaret jag fick av Calle var ett distinkt och bestämt njaa…

-Jag måste kolla lite vad de andra tee-säljarna säger. -Gör det.  Det är därför jag ringer innan, menade jag.

Ser ut som om det blir Tranemo i alla fall då, tänkte jag. Men framåt 23-tiden visade fönstret filmen ”Fan vad det blåser och regnar och snöar”. Så jag bestämde mig då och där. Premiären får vänta några dagar. Kanske Götene på torsdag blir en bra dag.

Gick upp i lugn och ro strax efter 9 på lördag morgon. Satte på kaffet. Plockade fram ur kylskåpet. Då ringer mobilen nere i jackfickan. Den slutar ringa innan jag hinner dit och svara.

”07xx-xxxxxx (3)” står det i displayen. Någon har ringt mig tre gånger på morgonen? Säkert Alf från Tranemo som undrar varför jag inte dykt upp. Men nope. Det var Calle.

-Kommer du ner eller?
-Va? Nu? Klockan är ju halv 10!
-Jaja…. Det kommer inget folk före 12 ändå.

Nåväl. Jag gjorde mig i ordning och åkte. Var nere runt halvtolvtiden. Det tog en dryg timme att få upp alltihopa och bli redo att sälja.

Nu blev det inte så mycket sålt denna dag. Lite folk och bara runt tre timmars försäljning. Men jag fick en riktig ”egen” genomgång av vagnen och hur allt ska sättas upp. Nästa gång tar det halva tiden.

Och med facit i hand, blev jag rätt nöjd med dagen. Nästa: Götene! (Om jag inte går emot mina principer och testar Herrljunga en gång med tee’s också)

Kategorier:Allmänt, Minnesvärt

Åsså Börjar Vi Om Då’rå. Igen

april 5, 2012 Lämna en kommentar

7 dagar efter det att jag skrev in mig på Arbetsförmedligen skulle jag träffa en handläggare för ett första samtal. En liten koll på vad som fanns, vilka jobb som eventuellt var lämpliga att söka etc etc.

Nu blev det inte så.

The Lord has his mysterious ways, säger de. Så är också fallet med livet självt. Gör man inget åt sin situation, så händer det nada. Du får gå där i dyngan med läckande stövlar, och bli blötare och blötare, skitigare och skitigare…
Om du å andra sidan tar tag i det, agerar för att förändra det – så förandras det.

Men ofta blir det inte som man tänkt sig.

Flera veckors häckande över bildskärmen framför platsbanken.se och till slut anmälan på AF som arbetslös gav till slut undertecknad en sysselsättning.

Som knalle! Efter bara några korta ordväxlingar på Facebook och telefon.

Av mötet på AF blev intet, jag ringde damen i fråga en timme innan avtalad till och såg till att hon skrev ut mig från AF igen.

Så slutet gott, allting är återställt till hur det ska vara. Nice.

Och jag ser med spänning fram emot att testa livet som t-shirtknalle.

Så lätt blir ni inte av med mig 🙂

Kategorier:Allmänt

Alla dessa blattar…

september 26, 2011 7 kommentarer

Ska sticka ut hakan en aning…

 

Det finns ingen enda ”egenskap” som gör mig till ”svensk”.


Vi och dem?

 

Då och då hör jag att det pratas om de av våra kollegor därute, som inte är svenskar. Faktum är att man inte kan undgå att höra snacket från vissa knallar om deras syn på ”utlänningar/blattar/nysvenskar/invandrare” etc…

För bara några dagar sedan läste jag på facebook om en knalle som tog en sväng på marknaden och ”checkade lite”. Sedan redovisar han i procent ungefär hur stor andel av knallarna som var av utländsk härkomst.

Varför går man runt med avsikt att kolla en sån sak? Jo – för att man är (hans egna ord) ”orolig för återväxten av svenska knallar”… Jotack… Jag kan inte påstå att jag bryr mig.  Om folk inte vill bli knallar så vill de inte. Varför skulle det vara ett självändamål? Och varför skulle det bero på invandrare?

Jag tycker det är skrämmande. Det visar på ett oerhört respektlöst tankesätt. Det visar på en inskränkthet som inte är av denna värld. Och på en fullständigt ogrundad avundsjuka. Bland annat.

Jag har bland mycket annat hört många gånger att man kallar dem svartjobbare och man är förbannad på denna ”illojala konkurrens”, som man uttrycker det.

Ursäkta? Finns det nåt som heter lojal konkurrens? Redan uttrycket är självmotsägande, men för att kommentera andemeningen med uttalandet, så måste jag säga att var och en gör väl vad man kan för att överleva. Eller? Och man påstår också, i sin oändliga – felaktiga – avundsjuka, att de arbetar och konkurrerar på andra villkor än oss. Att de skulle ha helt andra förutsättningar än vi andra har.

Och det där stämmer faktiskt. De har helt andra förutsättningar. Men inte på det sätt man menar när man tittar snett på dem. Vad jag kan utröna, så har våra utländska vänner långt sämre möjligheter och förutsättningar än vi svennar att lyckas. Ofta kan de inte ens speciellt bra svenska, de  jobbar betydligt oftare och längre dagar än vi andra. De kämpar som helvete för att kunna ställa mat på bordet.

De är precis som oss; ett fåtal kör en ny Chrysler och andra lever från dag till dag. I ur och skur.

En del menar tom att det är invandrarnas fel att ”jag” säljer dåligt. Jag tror snarare att det beror på dina varor, kanske. Eller din egen uppenbarelse. Om du byter kläder lite oftare än en gång i halvåret och låter bli att häcka nere i din tältstol hela dagen, så kanske du kan få kunderna att bli lite mer intresserade. Eller står kvar vid din egen ställning istället för att ränna runt marknaden och dra ”sanningar” ur röven…

( Sens morale: Titta inte på vad de andra gör. Ägna dig åt din egen verksamhet och gör det bättre!)

Vidare så breder dessa utländska knallar ut sig så att ”min egen” ställning inte syns. Och ”när man pratar med dem så blir de otrevliga”.

Nej – de blir inte otrevliga när man pratar med dem. Inte en enda gång har jag råkat ut för att en utländsk knalle blir otrevlig när jag ber honom att dra in sina ställningar lite. Kanske beror det på att jag inte går dit med knutna nävar och öppnar konversationen med ”Flytta för helvete på dina grejer!”

Och förresten – se dig omkring. Svenskarna är inte så dåliga på att bre ut sej de heller…

Vilket i båda fallen är förståeligt, på sätt och vis. Vi vill alla synas så mycket som möjligt, vi vill alla sälja så mycket som möjligt. Och när vi lär oss att prata med varann, så kommer vi att leva lyckliga i alla våra dagar…

Jag har heller aldrig hört en enda utländsk knalle snacka skit om svenska – eller andra – knallar. Inte en enda gång. Att de inte gör det med mig är väl kanske förståeligt eftersom jag är helsvensk. Men min hustru är från Korea och inte heller hon kan minnas att någon enda snackat skit om svenskar med henne. Jag kan tyvärr inte säga detsamma om di svenske knallarna.

Vi svenskar är – sorry, vänner – ett ganska intolerant folk i sista änden.

När du börjar prata med de utländska knallarna, utan utropstecken, så inser du att de är betydligt hjälpsammare än många av ”oss andra”. Som ett exempel stod vi i Rabbalshede en gång, i ganska hård blåst. Plötsligt rasar en ställning ihop, prylar flyger all världens väg och det blir kaos hos den stackaren (Det var en svensk knalle). Jag var den enda svensken som överhuvudtaget sprang dit. Men jag var inte först på plats. Först stod jag något tiotal sekunder och avvaktade ”hur det gick”  Däremot rusade 4-5 andra knallar, jag tror de var pakistanier, direkt över för att hjälpa till. Detta trots att deras egen ställning skakade betänkligt av blåsten.

Trots allt är jag ännu stolt över att vara från Sverige. Men många svenskar, från marknadsknallar och ända upp i Riksdagshuset, gör sitt allra bästa för att ta den stoltheten ur mig.

Många av mina allra närmaste vänner bland knallarna är från Pakistan. Och Kina. Och Thailand. Och andra länder. De flesta av dem är fantastiska människor – hjälpsamma, omtänksamma, förstående, varma och otroligt vänliga människor. De ser bara inte ut som vi.

Än en gång:

Det finns ingen enda egenskap som gör mig till ”svensk”.

Det enda, absolut enda, som gör mig till en ”svensk” är det lite märkliga och olyckliga faktum att någon lätt utvecklingsstörd människa en gång för länge sedan fick för sig att han (ja, jag är fullständigt övertygad om att det var en ”han”) skulle rita en massa streck på en karta över världen.

Så enkelt är det. Det är det enda som – egentligen – skiljer oss åt.

På marknad i Borensberg, 3 sept 2011

september 5, 2011 3 kommentarer

Vi har varit på marknad igen. Denna gång i Borings… nej – vänta nu. Borensberg heter det visst.

Så här har ni aldrig sett oss förr!

 

Vi knallar pratar ofta om hur dåligt det går. Eller hur bra det går. Och, om det gått dåligt en dag så pratar vi om varför det gick dåligt just idag. Vi är väldigt bra på att hitta anledningar till en dålig försäljning. (Se några av dem här)

Nåväl. En annan sak vi ofta diskuterar är bra respektive dåliga marknader. Jag tycker till exempel att Borås Höstmarknad är riktigt bra. Andra som många är överens om är ”riktigt bra” är t.ex Adelöv, Ulrika, Sjönevad, Årjäng etc etc.

Så när så många knallar kallar Borensberg för ” riktigt fantastiskt jävla skitbra” så blir man ju lite nyfiken. Vi har dock hittills tyckt att det är för långt att åka.

Men på Adelövs marknad träffade vi en knalle som hade en plats vi kunde ta över i Borensberg, så vi tog chansen att åka upp. Platsen var en demo-plats ( en sån plats som jag egentligen inte tycker borde få finnas på marknader, eftersom de bara är ivägen) och vi stod alltså mitt i en korsning, synligt från alla håll.

Kanonbra, tyckte vi.

Och så står vi där och glor hela dagen – och säljer en tredjedel mot vad vi gjorde i Adelöv, som i och för sig var riktigt bra.Och vi tänkte: Jaha – nu har vi satsat på fel sortiment. (Numera säljer vi te och sjalar) Men under dagen pratade vi med knallar som vanligtvis säljer ” så ini helvete” i Boringsberg som i år knappt fick ihop till hyra och diesel…

Det får en att undra lite.

Båda är stora marknader, med mycket knallar och massor av besökare. Så vad är det egentligen som gör att en marknad är så mycket bättre än en annan? Dessutom kan det nästa år vara tvärtom… Inget är givet på förhand, det finns inga garantier att man ska sälja för 25.000 bara för att man gjorde det förra året på samma marknad. Och vad är det som gör att vissa säljer bra och andra dåligt? (Och det är inte bara sortimentet det beror på)

Det är svårt att bli klok på det här med marknader. Det är helt enkelt så att man får chansa.

Hur ser ni andra knallar på detta? Kommentera gärna. Och du som är ”marknadsbesökare” får ännu hellre kommentera. Vad får dig att handla därute. Eller inte handla?

PS: Jag såg inte Billy ”T-shirtkungen” däruppe. Undrar om det är nån som har Zlatan?

Kategorier:Allmänt

Sjönevads Marknad 2011

augusti 15, 2011 3 kommentarer

Jag har alldeles nyss kommit hem från Sjönevads marknad, ett par mils promenad inåt landet från Falkenberg sett.  En lista på de trevligaste sakerna/upplevelserna/minnena/allting-erna från denna marknad ser ungefär som så här:

1: Vädret. ( När jag kommer ner till Sjönevad inser jag  – oerhört förvånad – att: 1) Det regnar inte. 2) Det blåser inte. Vad har hänt??? Det kändes helt overkligt…

2: Kvälls-sällskapet: Jag hade det stora nöjet att få logera med vännen Ola och familj inne i Vessigebro. Härligt sällskap, god mat och en whisky ackompanjerade våra djupsinniga samtal.

3: Knallar: Att åter träffa sina arbetskamrater (för det är ju faktiskt det de är) som man i vissa fall inte sett på länge.


4: Maten. För första gången kan jag säga att jag åt gott på en marknad. Det beror förmodligen på att jag hade en vattenkokare med mig och kunde göra kaffe, och en smörgåsgrill. Toast är inte helt fel!

5: Um… bilen fungerade.



267: Försäljningen. Tyvärr är inte försäljning så bra som jag skulle önska i år. Inte nånstans egentligen. Jag antar att man får rannsaka sig själv och sitt sortiment? Eller kanske börja tvätta sig under armarna på morgnarna?

Det tråkiga är att den stor – STOR! –  del av knallarna säger samma sak. Många funderar på att lägga av som knallar, helt enkelt för att de inte kan försörja sig på det längre. Andra säger att om det nya kassaregistret införs så kommer de också att sluta som knallar.

Inte heller blir det så många nya knallar därute. På sommaren – jovisst. Men de är inte ”riktiga” knallar om man får säga så. De är Sommarknallar. Så fort temperaturen går under 17 grader varmt så stannar de hemma 🙂

Så är vi knallar inte bara ett stolligt, egensinnigt, envist, arbetsälskande släkte utan även ett utdöende sådant? Kommentera gärna. Du som är knalle; kommentera detta inlägg och ge din syn på det hela.

Bortsett från försäljningen i år, tycker jag ändå att Sjönevad är en mysig marknad. Den har något speciellt som gör att man vill komma tillbaka.

Tack igen Ola för halmbädden jag fick sova på ute i garaget! Du är välkommen hem när som helst för att smaka på lite Bulgogi

 

Kategorier:Allmänt

Power Meet i Hässleholm

maj 30, 2011 2 kommentarer

The times they are a-changing…

Tiderna förändras.

Ja, sannerligen säger jag eder… Efter några veckor ute på marknader och torg med te och godis fick jag ett – som Marlon Brando en gång sa – an offer I couldn’t resist…

En kompis frågade mig om inte jag var intresserad av att sälja samma saker som han gör. Nostalgi och retro. Tavlor, plyschtärningar, nyckelband och så vidare. Och eftersom jag visste att han brukar komma hem med bra kassor (undantag Karlstad 🙂 ) så undrade jag inte varför jag skulle göra nåt sån’t. Istället sa jag till mig själv: ”Varför inte?”

Efter en liten uppvärmning på Nossebro månadsmarknad så ger jag mig iväg till Hässleholms Power ”star of summer” Meet på natten till lördagen den 28 maj. Vid femtiden är jag framme och ställer mig sist i den långa kön in till området på ¨. Kaffe och ”Psykopaten” av Koontz höll mig sällskap till klockan 7, då äntligen karavanen tilläts rulla in.

Det tog lite tid att få ordning på alla prylar. Nytt sortiment, nya rutiner som ska sätta sig. Men framåt nio, halv tio var jag redo för business.

Trots att jag var vindögd av ögongrus redan klockan 8 (eller kanske ska jag säga fortfarande) så glömde jag snart bort all trötthet. Den här dagen var det fest från klockan tio på morgonen. För då såg jag den första pilsnern vandra förbi. Och massor av folk avlöste varann hela dan. Jag tror de sa att ca 15000 besökare hade varit på plats, och 3600 bilar! Helt fantastiskt.

Och handlade gjorde folk. Tärningar, tavlor, tändare, flaggor,sminkväskor(!), och allt möjligt.

Det här var nåt helt annat än tant Hilda På Marknad. Ingen knusslighet, prutade gjorde man väl, men bara för att det var roligt, inte för att man absolut skulle ha det billigare. En kul dag!

Hemma vid 21-tiden. Sov som en gris vid 22 🙂

Nästa stopp: Gällstad marknad 2-6, Kinna 3/6 och sen Power America Fest i Nossebro lördag 5/6.

Nåväl, Uffen… Jag har följt i dina fotspår förr, med fudgen. Då funkade det inte. Men känslan är en helt annan den här gången 🙂

Kategorier:Minnesvärt, Power Meet