Jag har vetat ett bra tag att mina presenningar (för er som ev inte vet består marknadsställningens tak av presenningar) börjar bli lite slitna, och kanske aningen för välventilerade.
Idag fick jag reda på exakt var alla hål och revor fanns nånstans… Det blev ett jäkla spring med att torka av böcker och putta upp presenningen så att vattnet rann av från taket.
Människor + paraplyer
En del människor är rent ut sagt förbannat korkade…
Jag tycker intensivt illa om folk med paraply! Här kommer dom fram till disken, hukar sig under taket och lutar sig fram över bordet medan vattnet rinner i en stril rakt ner över böckerna. När man säger till dem att ta bort det, så bildas två läger; vissa ber om ursäkt och säger att de inte tänkte sig för, vilket jag accepterar utan vidare. Andra blir skitförnärmade, snäser tillbaka och säjer att nu tänker jag minsann inte köpa den där boken jag tänkte köpa…
Men folk är korkade på andra sätt. Som mamman till en liten flicka, som satte tösen på marken och gav henne en av våra barnböcker att sitta och bläddra i medan de ”vuxna” gick runt och tittade på böcker…
Men som tur är, är de allra flesta riktigt trevliga. Jag skrattade hjärtligt åt en kommentar en kvinna fällde: De är två eller tre kvinnor som står med ett par böcker var i handen som de ska köpa. Mi är inte där just då. Förbi ställningen kommer en av våra knallekollegor. Hon vinkar Hejsan och frågar om jag är ensam idag?
-Närå, svarar jag. Hon är ute och promenerar med vovven. Då säger en av de tre tjejerna vid bordet: ”Då har hon nog glömt vovven, för hon ligger och sover bakom dig!”
Mi hade redan kommit tillbaka med Ida, och sedan ränt iväg igen, för att köpa fika…. Det blev ett allmänt gapskratt runt hela bordet.
Det fanns många som hade mycket att göra. Här är några som fick betalt för ost:

Lördag och söndag ska det vara höstmarknad i Hjo. Jag vågar inte ens tänka på hur vädret ska bli. Hjo-statistiken är inte munter…









