Skene Marten och Varför Vi Inte Åkte Dit…

Sen vi började med ”utomhus bokrea” har vi varit i Skene varje gång. Så inte i år.

Varför? Vi säljer ju helt okej där?

Vi har helt enkelt ledsnat på att vi knallar alltid ska vara de som tar de ekonomiska riskerna. Det handlar alltså om alla dessa arrangörer som KRÄVER  att man betalar platsen i förväg.

Man kanske betalar 1200, 1500 eller tom 2500 för en plats på en bra marknad. När marknadsdagen kommer så kanske det visar sig att det ösregnar eller haglar/snöar, och blåser utav helvete. Eller det kanske är 612 minusgrader. Eller du kanske är sjuk?

Då går det inte att ställa upp. Även om vi knallar uthärdar vädret  så kommer det inget folk. I båda fallen blir försäljningen i stort sett lika med noll. Och vi åker hem igen, med röda siffror i plånboken.

Arrangörerna däremot tar aldrig dessa risker. Dom kammar in sina pengar oavsett vilket väder det är. Och prata med dem om att få pengarna tillbaka, eller delar av dem? I bästa fall garvar dom åt dej. Samarbete mellan knallar och arrangörer finns inte på kartan. På några ställen (främst månadsmarknader) ska de ha betalt för flera månader i stöten – i förskott.

Ett undantag är Hjo. Hos dem har du pengarna tillgodo till nästa marknad, om du inte kan ställa upp pga väder. Ett föredöme! Särskilt som det ALLTID regnar i Hjo!  :o )

Så – det här är vårt sätt att säga ifrån. Om fler knallar gjorde likadant kanske det skulle kunna ske en förändring? Det börjar bli dags att vi säger ifrån på allvar… Det handlar ju trots allt till en del om vår överlevnad, eller hur? Kan vi inte betala platsen när vi kommer dit, så får det faktiskt – med några få undantag – vara. Det finns andra ställen att åka till.

En annan dag kanske jag ska prata om nivån på platshyrorna. Don’t get me started on that one….

Till dess…. Håll ställningarna!

Sjönevads marknad 14-16 aug 2009

Så var Sjönevads marknad avklarad – i år igen.

Fredagen gjorde oss knallar på gott humör med ett strålande väder. Men det blåste….  Gummibanden åkte snabbt fram för att råda bot på automatbläddringsfunktionen den hårda vinden förde med sig. Vi var färdiga runt 20-tiden, drog till Ekholmens Pensionat för att senare hämta hem en -som vanligt god – pizza från pizzerian i Vessigebro.

Skönt nog blåste det inte direkt på lördagen. Men naturligtvis regnade det hela dan… Vad är Sjönevads marknad utan en dag fylld med vatten? Vi fick nog av det till slut och började packa ihop vid femtiden på eftermiddagen. Sedan bestämde vi oss för att ge fasen i söndagen  och åka hem, för vädret skulle bli lika illa den dagen.

Så vi tömde rummet på Ekholmen, lämnade nyckeln och åkte hem.

Men väl hemma tittade vi ännu en gång på väderprognoserna. Nu sa de att det skulle bli soligt! Så vi ångrade oss, och åkte ner igen på söndagsmorgonen – och mycket riktigt regnade det inte på hela dagen, förutom en tio sekunders skur precis när vi kommit dit.

Men guess what?

Jävlar vad det blåste!

Foton från Sjönevad, och andra marknader:

Marknadsbilder

Skölj…förlåt, Skövde månadsmarknad 28/5

Jag trodde att jag hade lärt mig vid det här laget..

Alltså, fattat grejen med att titta ut genom fönstret innan jag åker ut på morgonen, kolla hur himlen ser ut…  Skövde månadsmarknad den 28 maj 2009 var inte en bra dag för sandaler… Sydväst och gummistövlar hade varit mer lämpligt.

Det kom en rejäl skur direkt på morgonen. Och det kom med perfekt och fulländad timing. Jag hade fått upp ställningen, jag hade lagt på bordsskivorna. Men jag hade inte hunnit sätta upp taket.

Sen, när allt var genomvått, upphörde regnandet. Istället ”fläktade” det lite grann. Det blåste utav helvete!

Framemot halv ett var jag ganska less på blåsandet, men jag tröstade mig med att det åtmnstone inte längre regnade.

Big mistake.

Klockan ett gjorde ösregnet att  jag gav upp och packade ihop för dagen. Jag hade nog fått ihop pengar till hyran i alla fall.

Kanske.

Tjuvaktig kärring

Jag skriver ju mycket om hur folk bär sig åt, och om saker folk säger. Det här är inte självupplevt, men det är tamefan nåt av det bästa jag har hört hittills…

Tomas, en klädknalle vi känner, brukade köra på Tidaholms torg. En dag såg han en tant som försvann med nåt plagg, utan att ens göra en ansats att betala för det. Ensam som han var, kunde han ju inte gärna ranta efter kärringen, men han kom ihåg hur hon såg ut.

Flera år senare, får han se henne igen. Hon kommer fram med ett klädesplagg, och vill köpa det.

-Gå härifrån, säger Tomas. Du får inte handla av mig.  Tanten såg lilte lätt oförstående ut.

-Ja….du stal kläder av mig, så du får inte handla, sa Tomas igen.

-Men….säger kärringen. -Det var ju flera år sen!?

Jag känner Tomas. Jag har hört honom. Denna dag måste vara den enda dagen i hans liv som han var fullkomligt mållös…

…och ännu är våren långt bort…

I mitt nästa liv ska jag vara björn.

Inte Björn, utan björn…  Stanna inne hela vintern, och äta, *******a, sova och fisa.

Jag måste måste ärligtvis erkänna att det är en aning lättare  att vara lite lat så här års.

Att gå upp 4.00 och ut i den här förbannade kylan… På med tre byxor, t-shirt, långärmad tröja, tjock tröja,

tjockare tröja och till sist jackan.

Och ändå fryser jag så att tånaglarna slits ut mot varandra!

Och…hehe…så såg jag Andreas stå jämte oss i Jönköping häromveckan – i en tunn jacka, mössa och…gympaskor! Om han frös?

Jajamen!

Håll er varma med varann!

//Pelle

Postat i Allmänt. Etiketter . Lämna en kommentar »

23 anledningar till att det är roligt att åka till Ed’s Marknad

….

Um……

1. Det regnade bara på förmiddagen.

Hm…     få se…..

äh..

JO!

2. Det blåste bara på eftermiddan!!

….

meh..?

kanske….

3. ….

Äh fan – återkommer när jag kommer på nåt…

//Pelle

Det blåser i träa

Att leva som knalle har sina sidor. Det påverkar oss på allehanda sätt. Ett sätt jag tänker på är vädret.

Vi står ute på en marknad någonstans i Västergötland. Plötsligt märker jag att det börjar blåsa upp. Nervöst noterar jag hur det rycker i pressenningar, hela ställningen gungar. I hela kroppen fladdrar det av oro och känslan av att ”nu rasar skiten”, eller ”nu lyfter vi”

Till och med efter att man tagit fram kilar och ”spikat fast” ställningen, kryper lite av obehag i kroppen, när de värsta kastvindarna hugger till.

Nåväl. Vad jag på senare tid har märkt hos mig själv, är att fenomenet inte bara inträffar ute på torg och marknader. Jag satt häromkvällen med en pilsner ute på altanen, rökte en cigg och mådde bra. Men jag noterade att det blåste ganska hårt ute. Och även då, hemma, sneglade jag automatiskt uppåt (som om det fanns en pressenning där) med oro i kroppen. Instinktivt fanns det något i mig som ville skydda mot vinden…  Fast det fanns ju inget som kunde blåsa omkull!

Men den gnagande oroskänslan som uppstår därute, återkommer även hemma, i privatlivet, när det blåser hårt. Den invanda känslan av att ställningen blåser omkull, infinner sig vare sig jag är på marknad eller går ut med hunden…

Sköt om er!

//Pelle