Det finns ingen enda ”egenskap” som gör mig till ”svensk”.

Vi och dem?

Då och då hör jag att det pratas om de av våra kollegor därute, som inte är svenskar. Faktum är att man inte kan undgå att höra snacket från vissa knallar om deras syn på ”utlänningar/blattar/nysvenskar/invandrare” etc…

För bara några dagar sedan läste jag på facebook om en knalle som tog en sväng på marknaden och ”checkade lite”. Sedan redovisar han i procent ungefär hur stor andel av knallarna som var av utländsk härkomst.

Varför går man runt med avsikt att kolla en sån sak? Jo – för att man är (hans egna ord) ”orolig för återväxten av svenska knallar”… Jotack… Jag kan inte påstå att jag bryr mig.  Om folk inte vill bli knallar så vill de inte. Varför skulle det vara ett självändamål? Och varför skulle det bero på invandrare?

Jag tycker det är skrämmande. Det visar på ett oerhört respektlöst tankesätt. Det visar på en inskränkthet som inte är av denna värld. Och på en fullständigt ogrundad avundsjuka. Bland annat.

Jag har bland mycket annat hört många gånger att man kallar dem svartjobbare och man är förbannad på denna ”illojala konkurrens”, som man uttrycker det.

Ursäkta? Finns det nåt som heter lojal konkurrens? Redan uttrycket är självmotsägande, men för att kommentera andemeningen med uttalandet, så måste jag säga att var och en gör väl vad man kan för att överleva. Eller? Och man påstår också, i sin oändliga – felaktiga – avundsjuka, att de arbetar och konkurrerar på andra villkor än oss. Att de skulle ha helt andra förutsättningar än vi andra har.

Och det där stämmer faktiskt. De har helt andra förutsättningar. Men inte på det sätt man menar när man tittar snett på dem. Vad jag kan utröna, så har våra utländska vänner långt sämre möjligheter och förutsättningar än vi svennar att lyckas. Ofta kan de inte ens speciellt bra svenska, de  jobbar betydligt oftare och längre dagar än vi andra. De kämpar som helvete för att kunna ställa mat på bordet.

De är precis som oss; ett fåtal kör en ny Chrysler och andra lever från dag till dag. I ur och skur.

En del menar tom att det är invandrarnas fel att ”jag” säljer dåligt. Jag tror snarare att det beror på dina varor, kanske. Eller din egen uppenbarelse. Om du byter kläder lite oftare än en gång i halvåret och låter bli att häcka nere i din tältstol hela dagen, så kanske du kan få kunderna att bli lite mer intresserade. Eller står kvar vid din egen ställning istället för att ränna runt marknaden och dra ”sanningar” ur röven…

( Sens morale: Titta inte på vad de andra gör. Ägna dig åt din egen verksamhet och gör det bättre!)

Vidare så breder dessa utländska knallar ut sig så att ”min egen” ställning inte syns. Och ”när man pratar med dem så blir de otrevliga”.

Nej – de blir inte otrevliga när man pratar med dem. Inte en enda gång har jag råkat ut för att en utländsk knalle blir otrevlig när jag ber honom att dra in sina ställningar lite. Kanske beror det på att jag inte går dit med knutna nävar och öppnar konversationen med ”Flytta för helvete på dina grejer!”

Och förresten – se dig omkring. Svenskarna är inte så dåliga på att bre ut sej de heller…

Vilket i båda fallen är förståeligt, på sätt och vis. Vi vill alla synas så mycket som möjligt, vi vill alla sälja så mycket som möjligt. Och när vi lär oss att prata med varann, så kommer vi att leva lyckliga i alla våra dagar…

Jag har heller aldrig hört en enda utländsk knalle snacka skit om svenska – eller andra – knallar. Inte en enda gång. Att de inte gör det med mig är väl kanske förståeligt eftersom jag är helsvensk. Men min hustru är från Korea och inte heller hon kan minnas att någon enda snackat skit om svenskar med henne. Jag kan tyvärr inte säga detsamma om di svenske knallarna.

Vi svenskar är – sorry, vänner – ett ganska intolerant folk i sista änden.

När du börjar prata med de utländska knallarna, utan utropstecken, så inser du att de är betydligt hjälpsammare än många av ”oss andra”. Som ett exempel stod vi i Rabbalshede en gång, i ganska hård blåst. Plötsligt rasar en ställning ihop, prylar flyger all världens väg och det blir kaos hos den stackaren (Det var en svensk knalle). Jag var den enda svensken som överhuvudtaget sprang dit. Men jag var inte först på plats. Först stod jag något tiotal sekunder och avvaktade ”hur det gick”  Däremot rusade 4-5 andra knallar, jag tror de var pakistanier, direkt över för att hjälpa till. Detta trots att deras egen ställning skakade betänkligt av blåsten.

Trots allt är jag ännu stolt över att vara från Sverige. Men många svenskar, från marknadsknallar och ända upp i Riksdagshuset, gör sitt allra bästa för att ta den stoltheten ur mig.

Många av mina allra närmaste vänner bland knallarna är från Pakistan. Och Kina. Och Thailand. Och andra länder. De flesta av dem är fantastiska människor – hjälpsamma, omtänksamma, förstående, varma och otroligt vänliga människor. De ser bara inte ut som vi.

Än en gång:

Det finns ingen enda egenskap som gör mig till ”svensk”.

Det enda, absolut enda, som gör mig till en ”svensk” är det lite märkliga och olyckliga faktum att någon lätt utvecklingsstörd människa en gång för länge sedan fick för sig att han (ja, jag är fullständigt övertygad om att det var en ”han”) skulle rita en massa streck på en karta över världen.

Så enkelt är det. Det är det enda som – egentligen – skiljer oss åt.

Så här har ni aldrig sett oss förr!

Vi knallar pratar ofta om hur dåligt det går. Eller hur bra det går. Och, om det gått dåligt en dag så pratar vi om varför det gick dåligt just idag. Vi är väldigt bra på att hitta anledningar till en dålig försäljning. (Se några av dem här)

Nåväl. En annan sak vi ofta diskuterar är bra respektive dåliga marknader. Jag tycker till exempel att Borås Höstmarknad är riktigt bra. Andra som många är överens om är ”riktigt bra” är t.ex Adelöv, Ulrika, Sjönevad, Årjäng etc etc.

Så när så många knallar kallar Borensberg för ” riktigt fantastiskt jävla skitbra” så blir man ju lite nyfiken. Vi har dock hittills tyckt att det är för långt att åka.

Men på Adelövs marknad träffade vi en knalle som hade en plats vi kunde ta över i Borensberg, så vi tog chansen att åka upp. Platsen var en demo-plats ( en sån plats som jag egentligen inte tycker borde få finnas på marknader, eftersom de bara är ivägen) och vi stod alltså mitt i en korsning, synligt från alla håll.

Kanonbra, tyckte vi.

Och så står vi där och glor hela dagen – och säljer en tredjedel mot vad vi gjorde i Adelöv, som i och för sig var riktigt bra.Och vi tänkte: Jaha – nu har vi satsat på fel sortiment. (Numera säljer vi te och sjalar) Men under dagen pratade vi med knallar som vanligtvis säljer ” så ini helvete” i Boringsberg som i år knappt fick ihop till hyra och diesel…

Det får en att undra lite.

Båda är stora marknader, med mycket knallar och massor av besökare. Så vad är det egentligen som gör att en marknad är så mycket bättre än en annan? Dessutom kan det nästa år vara tvärtom… Inget är givet på förhand, det finns inga garantier att man ska sälja för 25.000 bara för att man gjorde det förra året på samma marknad. Och vad är det som gör att vissa säljer bra och andra dåligt? (Och det är inte bara sortimentet det beror på)

Det är svårt att bli klok på det här med marknader. Det är helt enkelt så att man får chansa.

Hur ser ni andra knallar på detta? Kommentera gärna. Och du som är ”marknadsbesökare” får ännu hellre kommentera. Vad får dig att handla därute. Eller inte handla?

PS: Jag såg inte Billy ”T-shirtkungen” däruppe. Undrar om det är nån som har Zlatan?

1: Vädret. ( När jag kommer ner till Sjönevad inser jag  – oerhört förvånad – att: 1) Det regnar inte. 2) Det blåser inte. Vad har hänt??? Det kändes helt overkligt…

2: Kvälls-sällskapet: Jag hade det stora nöjet att få logera med vännen Ola och familj inne i Vessigebro. Härligt sällskap, god mat och en whisky ackompanjerade våra djupsinniga samtal.

3: Knallar: Att åter träffa sina arbetskamrater (för det är ju faktiskt det de är) som man i vissa fall inte sett på länge.

4: Maten. För första gången kan jag säga att jag åt gott på en marknad. Det beror förmodligen på att jag hade en vattenkokare med mig och kunde göra kaffe, och en smörgåsgrill. Toast är inte helt fel!

5: Um… bilen fungerade.

—
—
—

267: Försäljningen. Tyvärr är inte försäljning så bra som jag skulle önska i år. Inte nånstans egentligen. Jag antar att man får rannsaka sig själv och sitt sortiment? Eller kanske börja tvätta sig under armarna på morgnarna?

Det tråkiga är att den stor – STOR! -  del av knallarna säger samma sak. Många funderar på att lägga av som knallar, helt enkelt för att de inte kan försörja sig på det längre. Andra säger att om det nya kassaregistret införs så kommer de också att sluta som knallar.

Inte heller blir det så många nya knallar därute. På sommaren – jovisst. Men de är inte ”riktiga” knallar om man får säga så. De är Sommarknallar. Så fort temperaturen går under 17 grader varmt så stannar de hemma

Så är vi knallar inte bara ett stolligt, egensinnigt, envist, arbetsälskande släkte utan även ett utdöende sådant? Kommentera gärna. Du som är knalle; kommentera detta inlägg och ge din syn på det hela.

Bortsett från försäljningen i år, tycker jag ändå att Sjönevad är en mysig marknad. Den har något speciellt som gör att man vill komma tillbaka.

Tack igen Ola för halmbädden jag fick sova på ute i garaget! Du är välkommen hem när som helst för att smaka på lite Bulgogi

Tiderna förändras.

Ja, sannerligen säger jag eder… Efter några veckor ute på marknader och torg med te och godis fick jag ett – som Marlon Brando en gång sa – an offer I couldn’t resist…

En kompis frågade mig om inte jag var intresserad av att sälja samma saker som han gör. Nostalgi och retro. Tavlor, plyschtärningar, nyckelband och så vidare. Och eftersom jag visste att han brukar komma hem med bra kassor (undantag Karlstad ) så undrade jag inte varför jag skulle göra nåt sån’t. Istället sa jag till mig själv: ”Varför inte?”

Efter en liten uppvärmning på Nossebro månadsmarknad så ger jag mig iväg till Hässleholms Power ”star of summer” Meet på natten till lördagen den 28 maj. Vid femtiden är jag framme och ställer mig sist i den långa kön in till området på ¨. Kaffe och ”Psykopaten” av Koontz höll mig sällskap till klockan 7, då äntligen karavanen tilläts rulla in.

Det tog lite tid att få ordning på alla prylar. Nytt sortiment, nya rutiner som ska sätta sig. Men framåt nio, halv tio var jag redo för business.

Trots att jag var vindögd av ögongrus redan klockan 8 (eller kanske ska jag säga fortfarande) så glömde jag snart bort all trötthet. Den här dagen var det fest från klockan tio på morgonen. För då såg jag den första pilsnern vandra förbi. Och massor av folk avlöste varann hela dan. Jag tror de sa att ca 15000 besökare hade varit på plats, och 3600 bilar! Helt fantastiskt.

Och handlade gjorde folk. Tärningar, tavlor, tändare, flaggor,sminkväskor(!), och allt möjligt.

Det här var nåt helt annat än tant Hilda På Marknad. Ingen knusslighet, prutade gjorde man väl, men bara för att det var roligt, inte för att man absolut skulle ha det billigare. En kul dag!

Hemma vid 21-tiden. Sov som en gris vid 22

Nästa stopp: Gällstad marknad 2-6, Kinna 3/6 och sen Power America Fest i Nossebro lördag 5/6.

Nåväl, Uffen… Jag har följt i dina fotspår förr, med fudgen. Då funkade det inte. Men känslan är en helt annan den här gången

Karlstads marknad April 2011

Ibland är det inte lätt att vara knalle. Inte glamouröst heller. Men det visste vi ju redan? Men undrar jag om inte min upplevelse i Karlstad är lite utöver det vanliga.

Det började såhär….
Jag ansökte i Februari iår (och har även deltagit tidigare år) men har inte erhållit varken bekräftelse eller avslag eller ytterligare information detta året.

När Jag ringde numret till ansvarige person fick man inget svar utan lämnade med. på telefonsvararen. 4 minuter senare kom ett SMS med svaret ”Har inte med marknaden att göra, ring inte detta numret någon mer gång!!”.

Ringde då till huvudkansliet och frågade om vem man skulle tala med.
Då fick man ånyo numret till ansvarige person. Samma nummer!

Något brydda tänkte jag att jag kanske ringt fel första gången och slog numret igen, får svar och presenterar oss varvid man bara slänger på luren i örat ..

Någon dag senare fick jag ett mail om att vi hade plats?! Skönt tänkte jag och kuskade upp till Karlstad efter att ha påbörjat helgen med Lidköpings påskmarknad.

Kommer upp på kvällen, traskar in på ”kontoret”. Blir väl mottagen och Jan traskar med mig ut för att visa min plats. Han stegar upp ett gäng metrar, drar ett streck i marken och säger glatt ”-bygg därifrån och dit på ett ungefär”.
Okej..inga märkta platser..jaja..gör väl inget, fick bra med utrymme och känner mig nöjd. Och snabbt och lätt gick det.

Frågar då efter El som vi beställde i första ansökan.
- Njaa.. den kommer imorgon först, idag finns ju inget?

Det är man ju van vid så jag reflekterar inte mer över det.
Kastar mig isäng och nanar gott under natten.

Packar upp på morgonen och gör iordning för dagen. Söker då efter Jan igen för att fråga om elen är påkopplad eftersom man gärna vill koka lite kaffe, koppla in kylskåpet så inte maten förstörs och sådant.
- Njaaa, den kommer inte förrän 12 då marknaden börjar!

Hmm..konstigt??? Tänkte lite på alla matvagnar, deras kylar, korvförsäljare osv. Vandrar iväg emot toaletterna jag fått utpekat åt mig. Hittar tre stycken bajjamajjor som står uppställda ute i skogen (permanent). Dom lutar alla tre åt varsitt håll påtänkligt mycket så jag väljer den som lutar minst.
Går in.. Ostädat? Hmm.. damm, mögel, smuts, gamla löv och barr från skogen runtom, spindelväv i taket. Ja de var ju mysigt.
Dessutom…… Inget papper?
Nåväl. Tar nästa..
Inget papper! Men vafan??
Jaja… Tar nästa.. Yes! Papper finns!
Men fan ingen fönsterruta i dörren så vem som helst kan se in.
Men nöjd med att det finns papper slår jag iallafall ner arslet och njuter av utsikten genom den utslagna rutan.
Konstaterar sedan att det inte finns något vatten att tvätta händerna med. Äckligt.
Prisar högre makter om våtservietters existens.

Inser därefter att dessa tre toaletterna verkar serva ALLA knallar, inklusive matförsäljarna, på området? Ska det vara så?
Tänker för migsjälv att jag är glad att jag inte köper korv med mos i någon matvagn och skänker en något lätt äcklad tanke gentemot alla kunder som kommer handla under dagen.
Inser sedan att alla matvagnar brukar ha eget vatten och blir på bättre humör.

Går förbi en korvförsäljare på vägen tillbaka till mitt stånd som står och muttrar.
- Problem?
- Ja, finns ju fan ingen el inkopplad!

Går till mitt eget stånd, klockan är över tolv, marknaden igång och de ska enligt Jan nu finnas el.
Inte då.
Söker upp Jan och frågar..
- Njaaa, den kommer snart. Dom har inte elkablar nog att dra över hela området!

Vad bra organisation, och väl förberett tänker jag och vandrar moloket tillbaka till Ståndet.
Går förbi korvförsäljaren igen som nu börjat svära.
- Fan, skiten kokar ju inne i glasmontrarna..allting förstörs snart om dom inte får hit elhelvetet!
Han nämner samtidigt något om att bära in all korven till arrangören och låta dem betala det som förfars. Något som jag känner verkar ganska rimligt vid det här laget.

Min mor som hade åkt med som sällskap går nu i sin tur till toaletterna.
Inget papper. Någonstans.
Går in på kontoret och frågar :
- Ska ni städa och sätta in papper snart i toaletterna?
- Njaaa, dom håller nog på nu!
Hon går tillbaka till bilen, hämtar några rullar (har alltid med mig) och placerar ut på toaletterna.
Samtidigt går en okänd knalle förbi och säger surt :
- Fan vad ni sköter det här dåligt….

Jojo!
Efteråt går hon iväg för att finna vatten. Kan man inte koka kaffe så får man dricka saft istället?
- Du Jan, frågar hon arrangören, vatten?
- Njaaa… det finns på andra sidan marknaden, och så går du ut på fältet bakom. Där ska ligga en vattenslang nånstans……
- Kan jag få fylla upp två tomma flaskor här inne på kontoret istället? Frågar hon snällt.
- Nej, det går inte!

Hmmm……… 2 kilometer senare (!) kommer hon tillbaka släpandes på en lånad vattendunk fylld med vatten. Passerar korvförsäljaren som vid det här laget antagit en lätt rosa ton i ansiktet..
- elhelvete.. utbrister han och tittar på sin svettandes korv.

Någon minut senare går en man förbi mitt stånd med någon slags förlängningsladd i näven och ett mätinstrument. Jag hojtar till och frågar om han sköter elen och får ett jakande svar.
- Men de kommer ingen el än. Tivolit och Cirkusen tar all elen så den räcker inte till åt alla. Kommunens elcentral orkar inte med mera!

Jaha?
Antar att arrangören nu har fått höra en hel del snälla påpekanden (??) om elbristen och hur arrangemanget var förberett. Någon lyckas väl få fram nån elkabel ifrån någon annan strömcentral och 80 meter bort (gick åt 3st 25m kablar och en grenkontakt för att nå fram) under en tall placerades en central ut.
Klockan var då ganska mycket, men korvförsäljaren ser ut att anta normal färg igen så jag tippar på att han också fick sin el då.

Jan vandrar förbi och tittar på mig och utbrister – Jaha, ska du betala platsen nu då?
- Jodå, inga problem.
Plockar fram pengarna och frågar ;
- Hur mycket var det totalt nu då?
Han nämner summan och tillägger , ”plus elen!”
Ramlar nästan baklänges av förvåning över att han ids med att ta betalt för el som vi fick först halvägs in på första dagen, men men.. Räcker över pengarna och han går iväg.
- Hallå, Jan, Kvitto???
- Jag har inget kvittensblock så det får du inte idag!

Öhhh…???? Som tur är har grannknallarna sett att jag lämnat över pengarna, för annars hade jag inte något som helst bevis på att jag betalat min plats.
När jag ser Jan gå förbi igen frågar jag :
- Kvittot, när kommer jag få det då?
- Det var väl ett jävla tjat, kom med här så ska jag skriva ut ett på ett blankt papper om de nu ska vara så noga!
- Kan jag väl inte göra, står ju här och säljer nu?
- Då får du vara utan….

Och så går han iväg…

Hemkommen ifrån Karlstad inser jag att jag fortfarande inte har något kvitto ifrån dem.
Antar att det kommer bli ett helvetes tjat innan jag får ett via posten, men måste ju ha ett för bokföringens skull. Amatörmässigt av dem!

Och nej.
Toaletterna städades aldrig.
Men papper dök det upp även utan min mors försorg. Kanske var det andra knallar som förbarmade sig? Vem vet…

Åker inte till Karlstad igen.
Inte utan eget elverk, kvittensblock, porta-porti och stor dunk vatten förberedd.

När snön smält undan tittar jag försiktigt ut. Sticker ut huvudet ur grottöppningen och hör fågelsång. Man inser att det kanske börjar bli dags att röra på sig igen.

Det första som gör sig påmint är hungern. Magen blir sådan när man gömt sig inne en hel vinter. Time to hunt!

Senast jag var ute och sålde – nåja. försökte sälja är nog ett bättre ord för just den dagen – var i Lidköping sista onsdagen före jul. Och igår lördag var det alltså dags för årets premiär därute.

Det var lite ovant att gå upp så tidigt och ge sig iväg till Långtbortistan – närmare bestämt Gölingstorp, denna anrika gamla marknad som började hållas i skogen utanför Tranemo, när bönderna väl hade lyckats jaga iväg traktens dinosaurier därifrån. (Undrar förresten om jag inte såg ett par dinos där – två stegosaurus förklädda till bönder)

Ingers Karameller

Böckerna är ju ett minne blott. Vi körde igång med Fudge och annat godis i höstas, men försäljningen gjorde inte ens Juholt upphetsad. Och eftersom vi håller på att hamra och skruva på en online teshop, packade vi ihop lite av te-sortimentet och släpade med oss ut. Vi har dessutom köpt in lite marknadsgodis från Ingers.

Te har ju den trevliga egenskapen att man skulle kunna bära ut hela lagret av 53 tesorter på en arm Och efter första dagen ute med te, är vi, som politiker och andra brukar säga, ”försiktigt optimistiska”

Te

Det var alltså inte en lysande dag i gräset. Det var alldeles för lite folk för det. Men vi fick se att det är säljbart och funderar vidare på hur vi på ett ondskefullt, kapitalistiskt sätt ska kunna mjölka ur varenda krona ur marknadsbesökarna i fortsättningen.

Dagens höjdpunkt stod den amerikanske(?) knallen mittemot för. Helt plötsligt ser jag honom stå med armen runt axeln på en vettskrämd skamsen grabb. Högt hojtar han: ”This is what happens when you steal. You Get Caught!”

Därefter sträcker han ner handen i grabbens jackficka och tar upp en leksak (eller nåt). Grabben tillåts lomma iväg därifrån, tillsammans med sina kompisar.

Den killen tänker sig nog för en extra gång, innan han snattar igen. Awesome!

Nano Nano!

The Blog-Health-o-Meter™ reads Fresher than ever.

Crunchy numbers

A Boeing 747-400 passenger jet can hold 416 passengers. This blog was viewed about 7,500 times in 2010. That’s about 18 full 747s.

In 2010, there were 9 new posts, growing the total archive of this blog to 103 posts. There were 3 pictures uploaded, taking up a total of 2mb.

The busiest day of the year was September 12th with 84 views. The most popular post that day was Skene Marknad sept 2010.

Where did they come from?

The top referring sites in 2010 were facebook.com, knallar.forum24.se, eniro.se, sv.wordpress.com, and google.se.

Some visitors came searching, mostly for knalle, knallar, knallar marknader, huskvarna marknad, and skene marknad.

Attractions in 2010

These are the posts and pages that got the most views in 2010.

Skene Marknad sept 2010 September 2010
3 comments

Fakta om knallar May 2008
6 comments

Är du knalle? Läs här. March 2009
10 comments

Knallar trötta på Skänninge marknad February 2009
1 comment

Torg & Marknadsnytt October 2009
1 comment

Idag har jag packat och returnerat de återstående böcker vi hade, och kört tillbaka till vår leverantör.

När vi tog beslutet att lägga av med  böckerna, var det som en sten – ett helt bergsmassiv! – föll från mitt bröst. Det hade länge varit slitigt, jobbigt och tungt, och den vikande försäljningen har känts påtaglig det sista halvåret.

Men idag var det med ett sting av sorgsenhet jag lämnade min leverantörs lager i Göteborg – för sista gången. Det har varit så härligt att jobba med böcker, min stora passion sedan många år.

Om bara ett stenkast, tidsmässigt sett, fyller den här gubben femtio år. Och ända sedan tidiga tonåren i mitten av sjuttiotalet har jag KONSTANT haft en bok vid sängbordet. Jag tror inte att ens 2000 böcker räcker långt om man ska beskriva antalet böcker jag läst. Böcker har alltid varit en stor del av mitt liv, och att få chansen att jobba med böcker har varit en fantastisk möjlighet!

Så därför… Därför är det trots allt med blandade känslor jag säger adjö till bokförsäljningen, och Bok-Knallen. Den har på bara fyra år blivit en del av mig, och av min själ.

Och jag kommer att sakna mina böcker.

När jag till slut hittade ett urval av samma titlar som vi säljer – till samma pris – på Netto(!), så kändes det att det var dags att hitta på något annat. Billiga böcker är inte längre så unikt som det var när vi började 2006.

Därför sadlar vi om, och blir Fudge-knallar. Riktigt schmaskig engelsk fudge, som vår kompis Kajsa Duerden tillverkar hemma i garderoben i Bankeryd Se vad det är för nåt här.
Vid sidan om det köper vi annat godis i lösvikt och stoppar i strutar.
Framtiden får väl visa om det var rätt att satsa på godis, men för min del är jag övertygad om det. Särskilt som vår disk inte kommer att se ut som alla andra godisknallars.

Jag tror också att det är i grevens tid att sluta med böcker. Den marknaden kommer att vara totalt överhettad inom en kort framtid.

I år fick vi plats igen. Utan att betala i förskott. (?)

Den här gången fick vi delad plats – en 3:a på ena sidan om ett lotteristånd (Tillhörande Skene IF…) och en 6:a på andra sidan.

Så långt allt väl. Vi skulle ju trots allt jobba med två olika sortiment denna gången. Men sen börjar det…

Först upptäcker jag att lotteriståndet, som alltså hör till arrangören, står utanför platsmarkeringarna – på båda sidor. Vilket ju inskränker på utrymmet för grannarna, vilket är jag – på båda sidor.

Jag påpekar detta för arrangören och säger att ”Det här är inga sex meter?” Gubben går fram till min ställning och skjuter ihop bockarna så att de hamnar innanför gulmarkeringen.

”Sådär – nu  är det sex meter” säger han och stegar iväg. Jag fann inga ord, innan han var långt därifrån. Men jag kopplade på Onda Ögat.

En stund senare, när det började droppa in lite publik så smått, kommer en annan av arrangörerna förbi. ”Den här bilen ska ut – nu!” Jag riktade mitt redan aktiverade Onda Öga mot hans panna och svarade: ”Jaha? Om du pekar vart jag ska ta mig ut någonstans, så ska jag köra där…”

”Vart kom du in nånstans?”   ”Där”, svarade jag och pekade.

”Jaha – då backar du ut bilen samma väg. Och kommer du inte ut, har du stått här för länge…”

I båda fallen är gubbarna rent ohyfsade och otrevliga. Och när den första gubben kommer för att plocka i lotteriståndet klarar inte Rylander längre av att hålla käft. Han får sig en rejäl skrapa, och jag slutar inte förrän han ger sig av igen – tydligt illa berörd.

”Seger!”

Denna marknad är nog en av de absolut sämst arrangerade marknader jag varit på. Där finns ingen som helst ordning, där springer åttahundrasextiotolv funktionärer omkring och fjantar sig, och ingen tycks ha nånting att säga till om…. Det är hur j***a trångt som helst, och om knallarna inte noggrant planerar vem som ska köra in vid packningsdags, så kommer man helt enkelt inte åt att köra in bilen.

Dessutom är korven de serverar överkokt – och skitäcklig!