Dagens höjdpunkt; min brorson David Svensson, (klick!), kom och hälsade på. Det var mycket trevligt att se honom igen efter lång tid!
I övrigt…Var – var??? – börjar man beskriva denna dag..
Kanske från början. Vi bokade platsen i måndags. Arrangören säger, som svar på en direkt fråga, att vi bör vara där inte senare än kl 7 på morgonen. Vi kom dit ungefär halv sju. När vi hittar platsen som är anvisad oss, ser vi omgående att vi kommer aldrig fram dit med bilen. Knallarna på båda sidor, och mitt emot, har redan satt uppp sina ställningar – och gången är max 2 meter bred.
”Men där kommer ni väl emellan?” säger damen som arrangerar.
Jag småler mot henne. ”Tror du jag har grejorna på cykel?” frestas jag att fråga. ”Naäe… inte en chans” säger jag till henne.
Men det fanns ett återbud, längre in mot mitten av torget. Fast där kunde vi inte ha bilen bakom, sa hon
Det visade sig att det dessutom var näst intill omöjligt att ens stå jämte platsen och packa ur! Tack till Tom& Jerr…. – eh… Eva och Jerry!! Ni väntade ett tag , så vi kunde ta upp halva er plats med vår bil, så vi kunde packa ur våra prylar.
Jag har trott, tills idag, att Kungsbacka torg är det trängsta, krångligaste, mest cirkusartade torget i hela landet att försöka ställa upp på. Grattis Växjö! Ni är min nya favorit!!
Jag var så här ( ser ni hur jag visar med tummen och pekfingret?) nära att skita i alltihop åka ocka hem igen. Men så blev det nu inte.
Till slut hade vi fått ut allt, burit bort bilen och packat upp alla varor. Folk börjar komma till torget, och så småningom är det ganska mycket folk på torget. Förhoppningen vaknar: kanske blir det trots allt en trevlig dag här i Växjö.
Då börjar regnet. I skrivande stund, 21.05 på kvällen hemma i Borås har det fortfarande inte slutat… (Ferdinand sitter fortfarande där…och luktar på de dyngvåta blommorna…) Med ens töms torget på folk och det är kanske 20% kvar av mängden besökare.
Till slut är det dags att packa ihop för dagen. Återigen påminns man om hur satans trångt det är på torget. Och för att krydda det hela ytterligare, har en kärring (Jo – jag tar mig tillåtelse till uttrycket!) ställt sin bil inne på torget – fullständigt ivägen för alla knallar som ska köra in och packa. Hur hon kom in kan vi fundera på tills vi dör. Det tar fem knallar plus en ilsken hustru för att köra iväg henne därifrån.
Det blir lite gruff mellan oss och ett par andra knallar, när vi ska ställa bilarna vid våra platser – men jag vill nog skylla det på arrangemanget. Så här trångt får det bara inte vara på ett torg!
Dagens asgarv får jag skylla på Jerry. En stund efter att det började regna, kom han till baksidan av ställningen ( vi står rygg mot rygg ) och rullar ner presenningen.
-Jag rullar ner här så jag slipper se er, sa han
-Skööönt!, tyckte jag.
-Ja…det är inte Mi jag vill slippa. Du, Pelle är ju ful på riktigt….