Jag skriver ju mycket om hur folk bär sig åt, och om saker folk säger. Det här är inte självupplevt, men det är tamefan nåt av det bästa jag har hört hittills…
Tomas, en klädknalle vi känner, brukade köra på Tidaholms torg. En dag såg han en tant som försvann med nåt plagg, utan att ens göra en ansats att betala för det. Ensam som han var, kunde han ju inte gärna ranta efter kärringen, men han kom ihåg hur hon såg ut.
Flera år senare, får han se henne igen. Hon kommer fram med ett klädesplagg, och vill köpa det.
-Gå härifrån, säger Tomas. Du får inte handla av mig. Tanten såg lilte lätt oförstående ut.
-Ja….du stal kläder av mig, så du får inte handla, sa Tomas igen.
-Men….säger kärringen. -Det var ju flera år sen!?
Jag känner Tomas. Jag har hört honom. Denna dag måste vara den enda dagen i hans liv som han var fullkomligt mållös…
När inte Agne rusar fram och tillbaks på Västra Torget i Jönköping, eller skrattar ihop med hans (oändligt många!) stamkunder, så leker han med ord. Jämt. I alla kanaler. Överallt. ”Har du verkligen bokat plats här?” frågade han en gång. Eller: ”Du slarvar väl inte med bokföringen?”
