Fallens Dagar, Trollhättan
Trollhättan….
Med risk för att göra människor förnärmade – Va faan har hänt med Trollhättan?
Fallens dagar pågår i tre dagar. Vi stod ut i två av dem. Idag – söndag – ger vi faktiskt blanka fan i att åka upp. Tråkigare, mer ointresserade, håglösa, intetsägande människor var det längesen jag såg.
Det skulle ju vara fest!? Här går folk förbi hela dagarna och ser så fullständigt blasé och uttråkade ut, så jag saknar jämförelse….
Kan det vara så att de inte är intresserade av böcker? I så fall är de inte heller intresserade av ost, korv, klockor, t-shirts, klännngar, jeans, mattor, langos eller nåt annat heller. Inte en knalle jag pratade med hade sålt särskilt bra.
Denna helg var vi knallar inget annat än utställare – vi betalar för tre dagar 360 kronor PER METER för tre dagar, bara för att folks ska kunna titta på våra varor. För handla, det kom inte på fråga…
Vi var här för ett par år sen, och sålde bra så ini helvete. I år…fiasko. Så detta var nog tyvärr det sista besöket i Trollhättan. Även månadsmarknaden i Trollhättan har från att ha varit riktigt bra, övergått till att vara….död.
Fast lite roligt hände den andra dagen. En storväxt dam blir intresserad av en klänning (ja vi säljer lite sån’t också) men var tveksam om hon kunde få på sig den. Mi ber henne prova, och hon får på sej den. Den sitter inte ens särskilt trångt. I ett ögonblick av obetänksamhet utbrister då Mi:
-Där ser du! Du är inte så tjock som du ser ut!
Jag har sällan sett min älskade hustru så skamsen… 
