Vårvibbar?

Det är grönt på träden! Det är grönt på träden! Det är grönt på träden! Det är grönt på träden!

Det är grönt på tr….  Äsch – det var en gran…

På Wieselgrensplatsen i fredags fick jag veta att de ska lägga om plattorna på torget, så vi får stå på andra sidan gatan under ett halvårs tid. När jag lade fram ett önskemål om att ”kan ni inte se till så att de lägger till  infällda metallöglor i plattorna? Så att vi har ett sätt att fästa repen i ställningen när det blåser?” så fick jag ett vad-kul-du-är-leende till svar.

Attans! Jag menade ju faktiskt allvar. Hur svårt, eller dyrt, kan det vara?

Jag har de sista veckorna(läs:veckan) börjat åka ut ensam lite mer. Många av de andra knallarna kommenterar ju givetvis. ”Är Mi sjuk”,  ”Vad har hänt”, ”Är du ensam idag?”, och så vidare.

Jag diskuterade detta med att vara lite ovan vid att åka ensam med Kudd-Berndt och sa att det som är värst med att vara ensam är väl det här med pinkeriet. Han svarade:

-Men…gör du inte det själv också?