Nossebro månadsmarknad 25 juni 2008

Trögt…..

Veckan före midsommar är ingen höjdare att vara ute och knalla. Det märkte vi förra året… Det enda gångbara verkade vara blåa blommor och jordgubbar )

Så i år tog vi semester. Tog bilen ner till Lund och…ja, vad gjorde vi? Slappade, kollade TV, strögade runt i Lund och hande det allmänt lugnt & gott. En dag bilade vi över Öresundsbron (premiär! 650 spänn TOR!!!!) och kastade oss in i den hysteriska Köbenhavn-trafiken. Vilken hets! Och jävlar vad många cyklister. Alla såg de ut som om de var försenade nånstans…. Vi gick Ströget uppåner och åkte tillbaka till Lund igen. Tillbringade en kväll hos min bror, som bor vid (på!) kajen i Malmö. (Hej Gert! Tack för senast!)

Tillbaka till verkligheten idag, Nossebro. Och trots att bara en dryg vecka gått, kände man sig lite ovan…. Märklig känsla. Men vi hade en bra dag. Bättre än på jättelängst faktiskt. Så det tog nästan två timmar att fylla på bilen tills i morgon,. Då är det Olskroken, Göteborg, som gäller.

Akla Bakhla!

Sverige-Spanien

Domarjävel!

och….

ZZZZllaaaaataaaaaannn!!!!!

Igen!!??

VAR är Imran?

Del 2 i följetongen: Kungsbacka månadsmarknad i maj 2008.

Inte här….

Inte här…

Inte här…

Men där!

Akla Bakhla!

Det blåser i träa

Att leva som knalle har sina sidor. Det påverkar oss på allehanda sätt. Ett sätt jag tänker på är vädret.

Vi står ute på en marknad någonstans i Västergötland. Plötsligt märker jag att det börjar blåsa upp. Nervöst noterar jag hur det rycker i pressenningar, hela ställningen gungar. I hela kroppen fladdrar det av oro och känslan av att ”nu rasar skiten”, eller ”nu lyfter vi”

Till och med efter att man tagit fram kilar och ”spikat fast” ställningen, kryper lite av obehag i kroppen, när de värsta kastvindarna hugger till.

Nåväl. Vad jag på senare tid har märkt hos mig själv, är att fenomenet inte bara inträffar ute på torg och marknader. Jag satt häromkvällen med en pilsner ute på altanen, rökte en cigg och mådde bra. Men jag noterade att det blåste ganska hårt ute. Och även då, hemma, sneglade jag automatiskt uppåt (som om det fanns en pressenning där) med oro i kroppen. Instinktivt fanns det något i mig som ville skydda mot vinden…  Fast det fanns ju inget som kunde blåsa omkull!

Men den gnagande oroskänslan som uppstår därute, återkommer även hemma, i privatlivet, när det blåser hårt. Den invanda känslan av att ställningen blåser omkull, infinner sig vare sig jag är på marknad eller går ut med hunden…

Sköt om er!

//Pelle

Vårväderstorget, månadsmarknad 12 juni 08

Denna torsdag, förde våra planer oss till Göteborg, och Vårväderstorget. På ondsagens eftermiddag, på väg hem från torgdag i Tidaholm, ringde Mi upp marknadsarrangören för att kolla upp om vi hade kvar vår plats (förra gången bokade vi den som årsplats) sedan förra gången vi var där.

”- Nänä. Den är lovad till en annan knalle. Ni var ju inte här förra månaden. Och ringer man inte och säger till att man inte kan komma, så förlorar man sin plats.”

Dessutom befann han sig på semester utomlands. Han hänvisade oss till xxx som skulle anvisa oss en ny plats. Vi hade inte hans telefonnummer, men Asima, en vän bland knallar, kontaktade honom åt oss.

”-Ni måste vara där senast klockan kvart i sju”, rapporterade hon, när hon ringde tillbaka en stund senare.

Torsdag morgon var vi där kl 6.25. För säkerhets skull. Men klockan hann bli över 7 innan dagens vikarierande arrangör anlände. Efter en liten rundvandring, blev vi anvisade en plats högst upp på torget, och jag körde upp bilen och parkerade den alldeledes intill.

Men jag hade bara precis hunnit börja lasta ur, innan en annan knalle kommer dit och säger att det är hans plats. ”Men ni kan ta den platsen”, säger han och pekar på platsen jämte.

Men den platsen kände vi till. Den ligger helt inklämd mellan två klädknallar, och det skall till ett mirakel och två jordbävningar om någon ska få syn på oss där.

-Fan, vi åker hem istället, tänkte jag. Men vi fick en ny plats, längre ner på torget. Det var bara att klättra upp i bilen igen, och köra ner till den nya platsen. Väl där visade det sig vara en rätt bra plats.

Och vem i hela världen hamnar jämte oss, här på Vårväderstorget?  Jodå – Imran, min osynlige kompis! Eller….så jävla osynlig är han ju inte… )

”-Ska du stå  här?? Du med ditt  hamlallaablalldablallkha-språk?”

”-Men snälla Pelle”, säger Imranov.”Så där låter inte pakistanska. Det låter: Akla Bakhla!”

Aha…så då vet jag. Mo Bande, Imranowitch!

Zlatan

Zzzzlllaataaaaaaaaaaaaan!!!!!!!

(jorå – knallar tittar väl på fotboll också?)

Varmt….

Det är hett därute nu. Redan klockan nio på mornarna dallrar det i luften, och vattenflaskorna i kylväskan är numera ett absolut måste. Bara att sätta upp pressenningen får mig att svettas floder…

Men att INTE sätta upp taket är inte ett alternativ. Been there, done that. Då är man groteskt knaprig i skallen framåt eftermiddagen av den starka solen. Dessutom sväller böckerna upp om de får ligga direkt i solljuset, och ser ut mer som solfjädrar än som böcker. Jäklar vad jag är glad att vi inte säljer choklad just nu….

//Pelle, med en ny Imran coming upp soon – in a computer near you